fredag 17 juli 2009

Mystisk häst- och kosjuka

Jag fick ett telefonsamtal igår från en man som har nötkreatur. Han berättade att flera av hans ungdjur de senaste åren har drabbats av en mystisk nervsjukdom som i de flesta fall lett till döden. Veterinären misstänte förgiftning, men visste inte vad som kunde orsaka förgiftningen, det var i alla fall inte sprängört eftersom betesmarken noggrant hade genomsökts efter sprängört. Så tipsade en äldre örtkunnig man om att det kunde vara kärrfräken (equisetum palustre), en giftig släkting till åkerfräken som ser nästan likadan ut.



Mannen som ringde undrade om det finns något han kan göra för att hindra djuren från att äta kärrfräken. Tyvärr är det nog svårt. Förgiftningarna har bara drabbat ungdjur som inte riktigt lärt sig än vad som går att äta och inte. Ibland är kärrfräken med i rundbalsfordet och då blir det ännu svårare för djuren att sortera bort den. Mitt råd är att inventera hagen ordentligt och försöka ringa in de platser där kärrfräken växer. Den går inte att rensa bort, så man får försöka stängsla så att djuren inte kommer åt.

Jag visste faktiskt inte att kärrfräken var så giftig. Den finns inte med i min litteratur om giftiga växter, och inte heller på Giftinformationscentralens hemsida. Det jag har läst om kärrfräkens giftighet är att den hos människor kan orsaka yrsel och illamående, men knappast döden. Nu vet vi inte säkert att det är kärrfräken som orsakat den mystiska ko- och hästdöden, och det verkar inte finnas några uppgifter om vilket gift som är verksamt hos kärrfräken. Vi vet inte heller om den är giftig på samma sätt för människan, men dödar den hästar är den mest troligt inte hälsosam för människor heller.

Ska du plocka åkerfräken - beväpna dig med en riktigt bra flora och titta efter följande kännetecken:

1. Åkerfräken får ett sporbärande skott som växer upp på våren (brun pinne med kotte i toppen). Skottet vissnar sedan ner och ett sterilt grönt skott med grenar växer upp. Hos kärrfärken sitter kotten i toppen på det gröna skottet. Hittar du en fräken med kottar i toppen är det alltså inte åkerfräken.

2. Åkerfräken växer på torra platser medan kärrfräken växer på fuktiga platser. Jag har dock hittat båda arterna på samma plats flera gånger, så var uppmärksam på vad du plockar!

3. Åkerfräken innahåller mycket kisel och känns sträv att ta i. Gnuggar man den mellan fingrarna nära örat hör man ett tydligt gnissel eller prassel. Kärrfräken känns halkig att ta i och gnisslar inte.

4. Längs hela stammen växer grenarna ut i en cirkel med jämna mellanrum. Där grenarna växer ut finns runt stammen en rad med svarta tänder, nästan som en liten prinsesskrona. Fräkengrenarna är ledade som fingrar. Håll upp en fräkengren mot stammen och jämför längden på första grenleden, den närmast stammen, mot de små svarta tänderna. Hos åkerfräken är första grenleden längre än tänderna, hos kärrfräken är tänderna mycket längre än första grenleden. Kärrfräkentänderna är dessutom ofta svarta och grova och ser lite ondskefulla ut. Jag tänker: "Stora tänder - farlig. Små tänder - snäll."

Är du osäker - plocka inte!

2 kommentarer:

  1. Hej Alexandra!
    Var in o kikade på din sida tänkte kolla om du hade någon örtvandring i Skellefteå i höst.
    Kul att du har en blogg också.

    Ha en fortsatt skön sommar!
    Hälsn/Susanne

    SvaraRadera
  2. Hej, det är tydligen så att även Åkerfräken är mycket giftig för hästar.//Mattias http://www.sva.se/djurhalsa/fodersakerhet/giftiga-vaxter-a-o-fodersakerhet/akerfraken

    SvaraRadera