tisdag 24 november 2009

Ljusdyrkan

Idag är det regn och dimma i Ratan. Att det finns en sol och en blå himmel där bakom alla moln känns nästan overkligt. Inte direkt ett väder som lockar till några längre expeditioner utomhus.

Ändå är det just sådana här dagar vi måste ge oss ut, åtminstone en liten stund mitt på dagen. Jag är bergfast övertygad om att promenader och dagsljus (gärna promenader i dagsljus) slår Prozac med hästlängder. Jag märker en stilla förtvivlan som smyger sig på under veckor när jag inte hinner ut i ljuset, och jag ser att kindrosorna återvänder efter bara några korta lunchpromenader.

Prova en vecka att hoppa över kaffet efter lunchen och ta en promenad istället. Du får gladare mage, bättre eftermiddagsandedräkt och betydligt mer energi.

På kvällarna, tänd ljus inne, både elektriskt ljus och stearinljus. Att leva i mörker blir man inte pigg av. Stearinljus är mysigt och skapar en varm atmosfär hemma. Sedan måste jag tipsa om min soluppgångslampa. Det är en dagsljuslampa som börjar dimma upp en halvtimme innan jag vill vakna. Jag vaknar efter 25 minuter och min kropp tror att det är dag, fastän kompakt mörker råder utanför fönstret.