söndag 18 april 2010

Morötter och sol



Människor är precis som blommor. Vi vänder våra ansikten mot vårsolen och suger åt oss ljuset. Under den korta nordiska sommaren slår vi ut, som blommor som öppnar sina kalkar när solen tittar fram efter regnet. Vi låter plaggen falla och exponerar så mycket hud som möjligt.

För en blondin som jag har en skön dag i solen inte alltid stannat vid fräknig näsa och gyllenbruna armar och ben. Oftast får jag mer tonen av kokt kräfta, hysteriskt kliande soleksem på ryggen och vid ett tillfälle brännblåsor så jag inte kunde sitta på flera dagar. Lite opraktiskt för den som älskar att vara ute.

Hittills har jag löst solproblemen genom att täcka mig helt från topp till tå. Långa kjolar, tunna bomullsskjortor och vidbrättade hattar har varit min standardutstyrsel på sommaren. Men nu tror jag att jag har hittat en annan väg, och den stavas morotsjuice.

För två år sedan fick jag en råsaftcentrifug i födelsedagspresent. Jag satte igång att dricka morotsjuice i mars – och brände mig inte en enda gång i solen den sommaren. Nu har jag tagit för vana att förbereda huden med morotsjuice inför fjällsemestrar och vårsol och klarar mig riktigt bra utan solskyddsmedel.

Solhatten och de långa kjolarna hänger fortfarande med, eftersom för mycket sol faktiskt är farligt. Men jag behöver inte längre gömma mig för sommaren.

Frön och drömmar

Jag har just suttit med årets stora fröbeställning. Det här är egentligen bästa trädgårdstiden, när min inre trädgård fylls av lummig grönska, prunkande blommor och friska spänstiga grönsaker. Verklighetens trädgård är inte så dum den heller, men klart är att riktigt så underbar som den drömda trädgården kan den aldrig bli.

Just nu försöker jag lösa en del praktiska problem. En del av de läkeväxter jag använder finns inte här i Västerbotten. Min policy är att försöka klara mig med det som växer vilt här där jag bor, men en del sydligare växter är så bra och unika att jag ändå försöker mig på att odla dem.

Johannesörten har gått bra. Den växer snällt och förökar sig snällt, trots att jag flyttat den nästan varje år. Ringblommorna har varit ett sorgligt kapitel, ända tills jag kom på att odla dem i ren kogödsel blandad med sand. Nu har jag ett överflöd. Härligt, i sommar ska jag bada ofta med vattenytan fylld av orangea solar. Rosorna är de enda växter som trivs riktigt bra av sig själva i trädgården, så i år ska jag plantera fler och ta bort de perenner som inte vill vara här.

Förra året anlade jag en liten äng i trädgården för att ha en plats att kasta ut fröer till alla nomadiserande växter. Mynta, vallmo, johannesört och andra som trivs överallt utom just där man har planterat dem. I ängen skulle de få vandra omkring bäst de ville, var min tanke. Vallmon fattade galoppen och blommade som tokiga hela sommaren. Mysigt med ett eldhav i ett mörkt hörn. De som inte fattade, till min stora besvikelse, var slåttergubbarna. De plantor jag hade sedan tidigare blommade inte alls, och av de 100 frön jag sådde tror jag inte att ett enda kom upp.

Kanske var det för mörkt och kallt i ängen med grannens stora aspar som skuggar en stor del av dagen. I år ska jag så slåttergubbar vid en varm södervägg och låta dem få vara ifred i några år. Där ska de få samsas med solrosor som jag noppar kronbladen av till sommarens sallader. De smakar smör och nöt, alldeles fantastiskt gott. Kanske blir det en spaljerad björnbärsbuske också i den rabatten.

Slåttergubbe, Arnica montana har jag berättat om i tidigare inlägg. Den är fantastisk till blåmärken, bulor och ömma muskler och leder. Klart jag vill ha den i trädgården.